En tur på stan

I dag var det åter dags att sminka sig!

Hemskt vad lat jag har blivit, går helt osminkad för det mesta.

Sist det åkte på var när jag var i tingsrätten, och innan dess på Påskafton.

Hade några ärenden i stan, först ett besök på Arbetsförmedlingen. Skulle kompletera min meritförteckning med rätt datum på betyg och arbetsintyg.

Visste ni att man måste visa leg då?

Jag är rätt stolt över dem, 5.0 i slutbetyg från "Påbyggnadsutbildningen Klänningsskräddare".

Här i Falkenberg gick jag "samhäll" och efter det läste jag tre terminer konfektionsteknik i Borås.När det var klart flyttade jag hem och sorterade granplantor på Odlarna i ett halvår.

Sökte in till fjärde året på beklädnads, men hörde inget från skolan.

Brydde mig inte så mycket, men flyttade tillbaka till Borås. Var på en anställningsintervju som jag trodde att skulle få, men icke.

Behövde en praktikplats (det var väldigt inne då), och ringde min "gamla" lärare Eva.

Jag fick vara lite hjälpledare till de som gick sista terminen på våning fem, i samma sal som klänningsskräddarna.

Började då undra, vad som hänt med min ansökning?

Visst var jag antagen, men man hade missat att skicka ut det.

Eftersom det var några veckor in i terminen, var det bara stenhårt jobb som gällde.

Allt skulle arbetas in!

När det var dags för gesällprov, kom nästa problem.

Hade för få sömnadstimmar!

Då ilskade min älskade lärare Vivianne till, och ringde till toppskräddarna i huvudstaden som var domare.

-"Ska inte hon som är bäst i klassen få göra det?"

Klart jag fick, hon kunde vara vass när det gällde!

Hade högst poäng i hela landet och fick ett stipendum 6 000 kr.

Kommer så väl ihåg kvällen innan avslutningen, jag hade sytt min första brudklänning som hon skulle leverera.

Bar den försiktigt ner i skolans garage, där omfamnade hon mig och sa att jag fått högsta möjliga betyg.

Det var tider det!

Sen var det dags att köpa några nya trådrullar, innan jag tog Storgatan hem.

Var tvungen att stanna och kika in i butiken, och nu är nästan allt borta.

Slängde några ord med de andra på gatan, de tyckte att jag såg ut att må bra och var fin i håret.

Sånt värmer och jag mår verkligen bra, nu har jag äntligen landat.

Som man säger "Livet går vidare"!