Dagarna bara försvinner

Redan tisdag!

I helgen har jag hanterat hammare och skruvdragare, det har byggts box.

Det tar längre tid än man kan tro!

När jag ändå huserade i mammas garage blev jag hunddvakt på köpet, hon och syrran var i Östergötland.

Lillebror tog lördagsförmiddagen, sen tog jag över. På eftermiddagen var han ute i trädgården och ibland inne i garaget, men bara snabba vändor. Han blev nog hög av lukten från träoljan.

När vi skulle gå kvällsrundan vräkte regnet ner, så det blev till att vänta lite.

Vid åttasnåret duggade det bara lite lätt, så det var bara att spänna upp paraplyet och ge sig ut.

Eftersom hunden fått nytt foder och skiter som bara den, hade mamma skrivit på "komihåglappen" att jag skulle ta med sig två påsar.

Vid Mönlycke satte han sig, sen blev det till att valla honom på Västragärdet men det kom inget mer.

Regnet i gräset blötte ner mina joggingskor och händerna var iskalla, men ingen andra gång.

I söndags morse bar det av till mamma igen och en tur med jycken. Trodde att han skulle stå med benen i kors, men icke det märks att han börjar bli gammal. Torrfodret han fick innan jag gick var orört och jag tror att han sovit på mattan i hallen hela natten.

Nu hade han väldigt raska steg och innan vi kom upp till Viljansvägen satte han sig, bara att ta upp.

Efter 3 m var det dags igen, tur att jag hade två påsar.

Jag hatar det och håller verkligen på att spy!

Tårarna rinner och jag får sura uppstöttningar.

Passerar nästan hela Falkgård, då var det dags igen.

Inga påsar kvar, vad gör man???

Det var bara till att försöka gräva en grop 2 m in i Biskhultskogen, med hjälp av en pinne.

Sen fick jag rulla "korvarna" (som var fasta och fina) med två pinnar, lite som krocket ner i hålet.

Täckte det hela med löv, medan jag ulkade som tusan.

Efter en snabb titt över axlen, bar det av hemåt.

Hoppas ingen såg mig!