Då var man ett steg närmare, i rutan 35-40 år!
I lördags hörde jag hur "L" gick upp och började fixa i köket, men vilken tid det tog.
Låg där och undrade hur lång tid det kunde ta att bre några smörgåsar.
När dörren äntligen öppnades, och han bar in brickan fick jag förklaringen.
Han hade verkligen lagt ner hela sin själ i mina smörgåsar.
Sen kom paketen, och på toppen en julsångssjungade hund som viftade på öronen och rullade runt.
Jag skattade så jag grät!
I paketen låg det inga romantiska saker, utan saker jag verkligen önskade mig och en överraskning.
Sen var det bara att ta tag i dagens sysslor.
Dessa skulle kokas, deg skulle sättas och potatis skalas.
Men lagom till det dök mamma och lillebror upp, och på ett vips hade hon fått 4 kilo potatis i grytan.
Hade jag gjort det hade jag nog stått här än.
När gästerna dök upp, hade jag det mesta under kontroll och kvällen flöt på fint.
Sen har det bara rullat på.
Känner att jag skulle behöva vara ledig några dagar, så jag kom ifatt.
Det finns så mycket jag ligger efter med, bloggandet, naglarna, tvätt och plötsligt vet man inte i vilken ända man ska börja.
Lite tid vid datorn blev det dock i kväll och nu sitter jag här och hör hur vinden viner.
Det är risk för att det blir glashalt i morgon!
Fryser det på haglet som föll tidigare, blir det såpade lianer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar